Trex Gäddan hösten 2010
Klockan 03:53 kom Conny ut från sin port och gick med trötta steg mot bilen. -Knappt tidigt, sa Conny. Vi åkte upp till verkstaden där allt redan var fixat. Chrille kom några minuter senare och packade in sin utrustning i bilen och vi var nu på väg. Övertrötta och nyvakna tjattrade vi i bilen på väg upp mot Trosa. Nivån var oroväckande låg men blev bättre och bättre ju närmare målet vi kom. Efter ca 6 mil säger Conny att vi måste stanna. Denna gången var det hans tur att bli skitnödig. Men vi hade tid på oss och gjorde ett stopp vid Sillekrog. Väl uppe i Trosa småbåtshamn var vi bland dom första att anlända. Vi sjösatte båten och gjorde oss tävlings-klara.
Efter hand rullade fler och fler eckipage in och ställde sig i kö till rampen. Skönt att vi var tidiga tänkte vi. Vi gick på bryggorna spända av förvänting och tittade till de andra båtarnas utrusting. Vi som tycker att vi har mycket prylar kände oss ganska löjliga i jämförelse med de andra teamen. En båt bestående av två fiskare hade sju (!) fyllda beteshinkar hängandes på relingen. Silver Eagle 630 var en populär båt kom vi också fram till.
Om vi var underdogs i västervik, vad var vi då här ? Alla kände varann, bröderna anden, Pierre Reif, Lasse Hedberg mfl. och sen vi. Aja tänkte vi.. Vi klarade ju oss i Västervik så det här ska nog gå bra.
Starten närmade sig och alla samlades för att lyssna på regler och hämta ut mätbrädan.
Reglerna var simpla, ge fan i fredningsområdena, håll avstånd och tänk på hastighetsbegränsingarna.
Vi hoppade i båten och gled ut och lade oss i väntan på starten. Men denna gång var det inte som vanligt.. Inget startskott och full gas utan här skulle vi följa tävlingsledningens båt ut från 7knops sundet och när han gasade på var det fritt fram att köra. Det var en mäktig känsla när vi tuffade ut, vi och 31båtar till.
Väl ute ur sunden vrålade silverbåtarnas 150hästare och försvann snabbt utom synhåll.
Vi som inte hade en suck att hinna först stannade ganska snabbt på första bästa stället för att börja fiska. Nu var vi igång och tävlingsnerverna var på plats. Det kändes kul att vara med i matchen mot "the big boys". Första stället var tomt och vi åkte vidare ut mot de platser vi kollat in på sjökortet. En stor långsmal vik med mycket vass. Det såg riktigt fint ut och bara lyste gädda.. Vi lade oss längst upp och driftade ner längs kanten.. jag körde med en grön svartzonker tail, Conny med BJ skitmört och Chrille med en Zam Tail. Ju längre vi hann att drifta ju mer frustrerade blev vi av att fisken inte ville visa sig. Märkligt då det såg så fint ut. Snart så var också den sträckan avfiskad och vi puttrade vidare till en liten vik som låg hundra meter utanför. Där fick Conny en stöt som resulterade i dagens första fisk. En liten, väldigt liten gädda klippte hans Buster 2a. Vi var trots storleken glada och humöret steg genast. Klockan var redan 10 och vi kände att det skulle bli en seg dag. Vi kom lite senare fram till en stor vassvik till och bestämde oss för att köra ett Chrille-fiske resten av dagen i viken. Nöta upp gäddan med andra ord. Det tog inte lång stund för Chrille att landa sin första för dagen, det var en kort tjockis på 72cm. Vi valde att fota fisken med tanke på hur segt det var. Vi flyttade oss en kastlängd i taget och fiskade av grundligt. På mitt fjärde kast i rad på samma ställe fick jag en skön stöt på min röd-svarta zonker tail men ja hann inte med mothugget och fisken var borta utan att ja ens hunnit känna storleken. Jag svor men kände ändå en lättnad över att vi äntligen hittat lite huggvillig fisk. Nu fick alla kontakt men bara försiktiga stötar. Lite längre fram på sträckan delade vassen upp sig och där krokade Chrille en liten snipa till och jag tog dagens första. Nu steg humöret igen och vi fiskade koncentrerat och nogrannt.. Vi hade flera små snipor efter och för en stund glömde vi bort vad vi tävlade efter, dagens största gädda. Inte om vem som lyckades kroka den galna lilla snipan som högg på allt som rörde sig. Längst in i viken såg det verkligen hett ut. Lite glesvass tittade upp och jag sa -Här ska det stå åtminstånde fem gäddor, en där och en där.. I mitt första kast kom en 2kilos fisk simmandes efter mitt bete men vände i sista sekund. Chrille krokade samtidigt en snipa. Vad var det jag sa ? Dom står här.. Ett par kast senare när jag kastade längs med vassen, ni vet ett sånt där kast man bara vet att det kommer hugga på.. Sög det till duktigt i mitt spö men ja missade hugget igen ! Fan också grymtade jag, det där var en fin fisk ! Vi kastade som tokar efter fisken. Den ville inte så vi rundade ett bryggparti och fortsatte nöta. Vi blev lite sura för gäddorna ville inte vara med i leken längre. Så vi tog en paus och käkade. Klockan var nu 14:15 och det kändes som tiden gick för fort för att vi skulle hinna hitta ett nytt ställe och lyckas kroka en större fisk. Vi gjorde några desperata försök på vägen tillbaka till rampen men utan resultat. Vi kom besvikna tillbaka till bryggorna och ja hoppade i land för att hämta bilen. Medans ja gjorde det lyssnade Chrille och Conny med de andra som också var tillbaka. De hade nollat helt och hållet. Ja backade ner kärran och vi lyfte båten. När vi plockade ur grejorna och fixade med spännbanden kom fler tillbaka. Vi tjuvlyssnade på snacket och det hade varit riktigt segt för alla. Av 5 båtar hade ett lag fått fisk med 68cm i topp ! Vi började diskutera våra chanser. Jag sa till Chrille att till hundra procent har folk fått större fisk än oss. Men frågan är om dom har fotat dom ? De kanske tog dom tidigt och trodde att de skulle lossna senare. Väl klara och framme vid resturang Fyren stod vi fortförande som ledare. Många körde in i det sista och det tog vi som att dom var desperata. Men sen kom ett team in med belåten min. Lite senare skulle vi förstå varför. Alla var nu samlade och vi halkade ner på stegen. Vi satt vid bordet och snackade med bröderna Andén som körde i varsit lag. Ronny & hans lag hade 3fiskar totalt och Robbans 4. Vi fick bra cred när vi sa att det var första resan till Trosa. Vi hamnade till slut på en acceptabel 7e plats. Vinnarna vann med besked och spöade oss alla, Team Dynamtierna tog tre gäddor över metern, 104,104,2 och 108cm. Det var bara ett lag till som tog en 100+. Vi käkade och såklart var det ursäkter och förklaringar till varför fisket sög. Men alla var ödmjuka och trevliga. Dynamiterna var ändå gladast och det förstår man ju, 82tusen kronor hamnade potten på.
Vi i team Skeppa Marin åkte hem utan vinst men ändå väldigt nöjda med dagen. Vi fiskade godkänt med tanke på fisket och laddar redan för nästa gång. Trexens vårupplaga i Furusund är vi redan klara för och förhoppningsvis kan vi med lite flyt och bra fiske placera oss lite bättre där.
Precis som jag skrev om tävlingen i Västervik var även denna av klass. Bra arrangemang och kul med gemensam middag och eftersnack.
Tillsist ska jag väl citerna Jimma: " Man kan ju säga att ni är 7e bästa teamet i sverige just nu".
Efter hand rullade fler och fler eckipage in och ställde sig i kö till rampen. Skönt att vi var tidiga tänkte vi. Vi gick på bryggorna spända av förvänting och tittade till de andra båtarnas utrusting. Vi som tycker att vi har mycket prylar kände oss ganska löjliga i jämförelse med de andra teamen. En båt bestående av två fiskare hade sju (!) fyllda beteshinkar hängandes på relingen. Silver Eagle 630 var en populär båt kom vi också fram till.
Om vi var underdogs i västervik, vad var vi då här ? Alla kände varann, bröderna anden, Pierre Reif, Lasse Hedberg mfl. och sen vi. Aja tänkte vi.. Vi klarade ju oss i Västervik så det här ska nog gå bra.
Starten närmade sig och alla samlades för att lyssna på regler och hämta ut mätbrädan.
Reglerna var simpla, ge fan i fredningsområdena, håll avstånd och tänk på hastighetsbegränsingarna.
Vi hoppade i båten och gled ut och lade oss i väntan på starten. Men denna gång var det inte som vanligt.. Inget startskott och full gas utan här skulle vi följa tävlingsledningens båt ut från 7knops sundet och när han gasade på var det fritt fram att köra. Det var en mäktig känsla när vi tuffade ut, vi och 31båtar till.
Väl ute ur sunden vrålade silverbåtarnas 150hästare och försvann snabbt utom synhåll.
Vi som inte hade en suck att hinna först stannade ganska snabbt på första bästa stället för att börja fiska. Nu var vi igång och tävlingsnerverna var på plats. Det kändes kul att vara med i matchen mot "the big boys". Första stället var tomt och vi åkte vidare ut mot de platser vi kollat in på sjökortet. En stor långsmal vik med mycket vass. Det såg riktigt fint ut och bara lyste gädda.. Vi lade oss längst upp och driftade ner längs kanten.. jag körde med en grön svartzonker tail, Conny med BJ skitmört och Chrille med en Zam Tail. Ju längre vi hann att drifta ju mer frustrerade blev vi av att fisken inte ville visa sig. Märkligt då det såg så fint ut. Snart så var också den sträckan avfiskad och vi puttrade vidare till en liten vik som låg hundra meter utanför. Där fick Conny en stöt som resulterade i dagens första fisk. En liten, väldigt liten gädda klippte hans Buster 2a. Vi var trots storleken glada och humöret steg genast. Klockan var redan 10 och vi kände att det skulle bli en seg dag. Vi kom lite senare fram till en stor vassvik till och bestämde oss för att köra ett Chrille-fiske resten av dagen i viken. Nöta upp gäddan med andra ord. Det tog inte lång stund för Chrille att landa sin första för dagen, det var en kort tjockis på 72cm. Vi valde att fota fisken med tanke på hur segt det var. Vi flyttade oss en kastlängd i taget och fiskade av grundligt. På mitt fjärde kast i rad på samma ställe fick jag en skön stöt på min röd-svarta zonker tail men ja hann inte med mothugget och fisken var borta utan att ja ens hunnit känna storleken. Jag svor men kände ändå en lättnad över att vi äntligen hittat lite huggvillig fisk. Nu fick alla kontakt men bara försiktiga stötar. Lite längre fram på sträckan delade vassen upp sig och där krokade Chrille en liten snipa till och jag tog dagens första. Nu steg humöret igen och vi fiskade koncentrerat och nogrannt.. Vi hade flera små snipor efter och för en stund glömde vi bort vad vi tävlade efter, dagens största gädda. Inte om vem som lyckades kroka den galna lilla snipan som högg på allt som rörde sig. Längst in i viken såg det verkligen hett ut. Lite glesvass tittade upp och jag sa -Här ska det stå åtminstånde fem gäddor, en där och en där.. I mitt första kast kom en 2kilos fisk simmandes efter mitt bete men vände i sista sekund. Chrille krokade samtidigt en snipa. Vad var det jag sa ? Dom står här.. Ett par kast senare när jag kastade längs med vassen, ni vet ett sånt där kast man bara vet att det kommer hugga på.. Sög det till duktigt i mitt spö men ja missade hugget igen ! Fan också grymtade jag, det där var en fin fisk ! Vi kastade som tokar efter fisken. Den ville inte så vi rundade ett bryggparti och fortsatte nöta. Vi blev lite sura för gäddorna ville inte vara med i leken längre. Så vi tog en paus och käkade. Klockan var nu 14:15 och det kändes som tiden gick för fort för att vi skulle hinna hitta ett nytt ställe och lyckas kroka en större fisk. Vi gjorde några desperata försök på vägen tillbaka till rampen men utan resultat. Vi kom besvikna tillbaka till bryggorna och ja hoppade i land för att hämta bilen. Medans ja gjorde det lyssnade Chrille och Conny med de andra som också var tillbaka. De hade nollat helt och hållet. Ja backade ner kärran och vi lyfte båten. När vi plockade ur grejorna och fixade med spännbanden kom fler tillbaka. Vi tjuvlyssnade på snacket och det hade varit riktigt segt för alla. Av 5 båtar hade ett lag fått fisk med 68cm i topp ! Vi började diskutera våra chanser. Jag sa till Chrille att till hundra procent har folk fått större fisk än oss. Men frågan är om dom har fotat dom ? De kanske tog dom tidigt och trodde att de skulle lossna senare. Väl klara och framme vid resturang Fyren stod vi fortförande som ledare. Många körde in i det sista och det tog vi som att dom var desperata. Men sen kom ett team in med belåten min. Lite senare skulle vi förstå varför. Alla var nu samlade och vi halkade ner på stegen. Vi satt vid bordet och snackade med bröderna Andén som körde i varsit lag. Ronny & hans lag hade 3fiskar totalt och Robbans 4. Vi fick bra cred när vi sa att det var första resan till Trosa. Vi hamnade till slut på en acceptabel 7e plats. Vinnarna vann med besked och spöade oss alla, Team Dynamtierna tog tre gäddor över metern, 104,104,2 och 108cm. Det var bara ett lag till som tog en 100+. Vi käkade och såklart var det ursäkter och förklaringar till varför fisket sög. Men alla var ödmjuka och trevliga. Dynamiterna var ändå gladast och det förstår man ju, 82tusen kronor hamnade potten på.
Vi i team Skeppa Marin åkte hem utan vinst men ändå väldigt nöjda med dagen. Vi fiskade godkänt med tanke på fisket och laddar redan för nästa gång. Trexens vårupplaga i Furusund är vi redan klara för och förhoppningsvis kan vi med lite flyt och bra fiske placera oss lite bättre där.
Precis som jag skrev om tävlingen i Västervik var även denna av klass. Bra arrangemang och kul med gemensam middag och eftersnack.
Tillsist ska jag väl citerna Jimma: " Man kan ju säga att ni är 7e bästa teamet i sverige just nu".
Kommentarer
Postat av: jimma
Nja 8:de efter Team slätombaken
Trackback
