nonamefishing

Som om inte förra helgen skulle varit nog, nej.. vi fick smak av laxfisket trots att landad lax uteblev.

Chrille tackade nej till dagens fiske. Men han hade en okej ursäkt.. han skulle spendera tid utomlands.
Både jag och Ante godtog detta och åkte själva.

Åter igen var vi sena.. denna gången var det helt och hållet mitt fel. Men vi kom iväg..
Vi parkerade bilen och plockade ut prylarna. Vätterns verkade inte vara på humör. En tystnad låg tungt..
Men ante kände att vi skulle få fisk, jag tvivlade.. Med utrustning från axlar till knän släpade vi oss från bilen till klipporna. Väl framme upptäckte vi att våran tänkta plats som gav fisk  förra veckan var upptagen, Shit ! Vi ställde oss en bit ifrån på en fin plats. -Fan, här känns de fint.. tänkte jag. Men varför står ingen här ? Aa, den tanken gnagde i huvudet på mej. Pannlampan gjorde sitt.. jag styrde upp med ett vasst tackel, precis som ante. Idag lämnade vi flugorna i asken och körde med en 5cm terminator wobblers i svart och sivler. Chrille hade ju trots allt drillat lax på det helgen innan.. vågorna rullade även om vädret lovade vindstilla. Skönt, ett hopp väcktes inom mig.  Våra grannar på platsen var samma som förra veckan. Två veteraner som fiskat från klipporna i femton års tid. Dom verkar kunna sitt fiske..

Vi kastade av de stora vattenmassorna grundligt.. om och om igen. Inget hände.. Vi hade ju ändå inte förväntat oss något så vi blev inte besvikna. Vi tog en fika, tittade på de andra fiskande och konstaterade att de heller inte haft någon lycka hittills.

Klockan sprang iväg och helt plötsligt var klockan elva. Vi tog ett break igen, sträckte på benen och pratade skit.
Tankarna kring att "plötsligt händer det" gjorde att vi snart började fiska igen. Våra små wobblers kändes vara som gjorda för vätterns silver. Men inga fiskar uppenbarade sig. Varken genom vak eller hugg.. Inte ens måsarna behagade dyka efter spiggen som vi visste fanns där.. Plötsligt hör jag ett grymtande.. SÄL ? tänkte jag.. I VÄTTERN ? Naturligtvis inte.. Utan ante hade fast fisk. Värmen steg och jag hämtade håven. Med betämd hand lirkade han in rödingen i håven. En snabb bild och rödingen simmade åter i vättern..

              

Han sjöng genast upp sig och menade att det var hans morfars gamla jaktstol som gjort jobbet. Jag tvivlade och kastande vidare. Nästa fisk är min, det är jag övertygad om. Tänkte jag.. Men det skulle visa sig att det var Antes tur igen att drilla fisk. Efter tjugo minuter ropade ante fast fisk igen. Denna gången större, Inte mycket med dock större. Fisken trillskades och visade prov på styrka trots sin storlek. Ännu en röding var landad. 65 cm och 3,2kg. En fin röding ! 

              

Stämmnignen ändrades genast från glädje till ren irritation. Min fisk bet på antes exakt samma wobbler, fan !
Tankarna kring att få kontra med en blank fin lax i 4-5kgs klassen stod högt på listan. Han skulle få äta upp sin attityd de dubbla. Kast efter kast sökte jag vätterns mytomspunna silver. Ante tyckte han var värd en fika och tog varm kopp. Jag nötte vidare.. Ju mer tiden gick, desto mer tjatter från morfars jaktstol blev det. Jag hotade med att vällta i både honom och stolen om inte han höll tyst. Blev de bättre ? Såklart inte.. Snarare tvärt om.

Vaken blev fler och fler.. dessutom inom kast håll.. Koncentrationen var på max trots tråkande från Antens glada munn. Mörkret började så snart smyga sig på och jag kände att tiden blev knapp. Hoppet om silvert blev mindre och mindre. Men jag gav inte upp. Jag skulle fan sätta honom på plats.

Dobben och wobblern flög i panik ut.. vevades hem och så ut igen. Ännu ett vak, mitt silver kändes nära. Men inget nyp i spöt. Tillslut gav vi upp och konstaterade att vätterns laxar lurat oss ännu en gång.
Men nästa datum var redan bokat. Den 27 dec är vi på plats igen. Ante får ta hur många rödingar han vill, men jag ska ändå spöa han med min fina lax. Thats it !

tack vättern för en spännande dag med mycket vak och två landade, FINA rödingar !

mvh. J